Om jag blundar riktigt hårt kanske snön utanför fönstret försvinner. Om jag blundar riktigt hårt kanske känslan av kyla försvinner.Om jag blundar riktigt hårt kanske verkligheten försvinner. Om jag blundar riktigt hårt kanske känslan av att ha blivit knuffad ut för ett stup försvinner. Om jag blundar riktigt hårt kanske jag kan hitta rätt.
Om två månader fyller jag år och tar, om allt går som det ska, dessutom en universitetsexamen. Jag vill önska mig ballonger, såpbubblor, jordgubbstårta, fräknar, skrapsår på knäna och dagar barfota i gräset. Jag vill glömma bort känslan av att vara mer vilse än någonsin.
För jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska, hur jag tar mig dit, varför jag ska någonstans alls och snart har jag glömt bort hur jag stavar mitt eget namn.
Just nu känns mina studier som en mysig skogsstig som slutligen har börjat blotta slutdestinationen i ett gigantiskt stup som jag alldeles strax kommer att knuffas ut för.
Och jag önskar bara att jag visste att eller var jag ska sikta på att landa.
Om jag blundar riktigt hårt kanske stupet försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar